Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 Hemmet i Stockholm. Familjeförhållanden.
gång karaktäriserats med orden: „Han är underlig till
sinnes och icke att lita på, torde ock framdeles komma
mycket ondt åstad". Drotsen var antagligen föga belåten
med det afslutade äktenskapet. Emellertid fortforo f. d.
svärfadern och mågen att med längre mellanrum vid
årsskiften eller vid timandet af vissa familjetilldragelser
uppvakta hvarandra med korta bref. Underrättelsen, att Elsa
Elisabet fått en son, gaf grefve Per anledning att den 16
april 1671 „uti pennan fatta den särdeles ljufliga hugnaden,
som däraf öfverflödar af hjärtat".
Af den forna blyga och älskvärda Elsa Elisabet hade
åren, lifvet och ärfda anlag gjort en på sitt sätt regerande
pfalzgrefvinna, hvars förvärfsbegär tycktes urarta till
snikenhet. Hon låg i process med barnens från sitt första
äktenskap förmyndare, med sin egen broder, den freds- och
fridsälskande grefve Nils, och hon eggade sin gemål, hvars
processlystnad redan tidigare påpekats, att på ett mindre
vackert sätt öka familjeförmögenheten. Det var utan
tvifvel pfalzgrefvinnans uppmaning, som förmådde Adolf
Johan att hos Per Brahe framställa kraf i anledning af
vissa gamla föregifna fordringar. Detta skedde år 1670.
Pfalzgrefven, för tillfället hårdt ansatt af sina kreditorer,
påstod, att riksdrotsen otillbörligt innehållit honom
tillkommande arfslott efter hans svärmoder. Drotsen
förklarade sig och nekade till beskyllningen, men den andre
lät sig ej nöja därmed, utan hotade att draga saken inför
hofrätten’).
Det var ej att undra öfver att den snart 70-årige
riksdrotsen med billig förtrytelse mottog slikt besked.
Uti sin långa svarsskrifvelse klagade han, att han, som af
så „många märkliga riksens beställningar var öfverhopad"
och „som aldrig någon irrat" eller förfördelat, skulle af
en anförvant hotas med rättegång. Detta hade icke förr
någon dristat göra. Mot sin brorsdotter hade grefven
’) Nils Gyldenstolpe, som med ett par hof rättsledamöter talat
om hertigens uppträdande, tröstade drotsen med att desse och alla
andra rättsinniga människor ogillat Adolf Johan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
