Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
Ålderdomens dagar.
»Jag har sutit har i 40 år, och
aldrig har jag hört sådana
lamenta-tioner sona nu».
P. Brahe i riksrådet den 0 maj 1672.
Då Karl XI tillträdde regeringen, var Per Brahe
redan 70 år. Det var därför ej att undra på att hans
roll som statsman ej vidare kunde vara en ledares. Den
åldrige, ofta äfven sjuklige riksdrotsen drogs ut till
landt-lifvets lugn’), men då han tid efter annan intog sin plats
vid rådsbordet, tvekade han icke att frimodigt sjunga ut
sina tankar. Och för det mesta blef det lofkväden öfver
forna dagars sällhet eller straffsånger öfver den nya tidens
moderna påhitt och jäktande oro 2). Han syntes
därigenom för många af de öfriga rådsherrarne som en
gengångare från ett tidehvarf, hvars ledande idéer de ej mera
kunde uppfatta och hvars tankar de helst ville slippa
höra. Direkta förebråelser sparade drotsen ej heller, och
de voro gifvetvis föga angenäma att höra. Såsom exem-
’) Kallad att infinna sig till rådet, svarade Per Brahe den 21
februari 1673: »Min vanliga sjukdom har förhindrat mig; dessutom
tinnes Mr ingen snö». Han infann sig den 3 maj och närvar vid
plena till och med den 30 oktober. För den 7 maj finnes antecknadt:
’Drotsen säger sig intet längre orka sitta, utan stiger upp och säger
sin mening».
’) Vi hänvisa till A. Fryxells referat af Per Brahes vidlyftiga
betänkande, skrifvet år 1676.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
