Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
Ålderdomens dagar.
datum, i Kammarkollegiets bref den ’20 maj 1675 till
landshöfding Henrik Falckenberg.
Efter att sålunda hafva nämnt något om Per
Brahes privata sysselsättningar gå vi nu att i korthet berätta
om Sveriges öden efter 1672 för att därunder blifva i
tillfälle att få påpeka, hvar och när den gamle drotsen ännu
kom att dyka upp i de oroligt växlande händelsernas
strömfåra.
De närmaste åren efter det att Karl XI tillträdt
regeringen, betecknade intet framåtskridande för riket.
Konungen insåg ej än den ekonomiska ställningens allvar;
glada fester, jakter och parader tilltalade mera hans unga
sinne än förvaltningsåtgärder, och utrikespolitiken leddes
af en så bepröfvad statsman som De la Gardie. Denne
imponerande och representative statsman åtnjöt tills vidare
konungens förtroende och hade det därigenom lättare
att bibehålla sin position som ledare inom riksrådet. Detta
åter fortfor att sköta sitt värf lika lamt som förut.
Inbördes tvister’) uppiggade visst då och då rådsherrarnes
’) Italienaren, grefve Lorenzo Magalotti, som 1674 besökte
Sverige och kom i beröring med hofvet och rådet, uppger, att till
rikskanslerns parti hörde brodern Pontus, Nils Brahe, Gustaf Sparre
m. fl. samt till Sten Bielkes K. Rålamb, K. Kurck, J. Gyllenstierna
och <någon gång riksdrotsen och riksmarsken». — Af riksdrotsen
ger Magalotti följande träffande bild: »Riksdrotsen skulle kunna sägas
vara vicekonung, och han betraktas såsom den förnämsta person i
Sverige såväl med afseende på sitt ämbete som på grund af sin ätt
och rikedom. För mera än 40 år sedan blef han gjord till riksråd
af konung Gustaf Adolf, och nu är han landets högste ämbetsman
och dess förste man efter konungen, hvilken tager hänsyn härtill,
dock mera för ämbetets skull än af tillgifvenhet. Han är ganska
inflytelserik hos ständerna på den grund, att han är omtyckt af
lågadeln och bönderna, äfvensom af prästerskapet, därför att han är
mycket gudfruktig. Hans släkt är den förnämsta i Sverige och
intager första rummet bland grefvarna . . . Hans egendomar äro till
stor del belägna i Finland, och han anses där som regerande fwrxte.
Hans årliga inkomster sägas uppgå till 100,000 scudi . . . Han har
ett vänligt och förbindligt sätt att vara, men är ombytlig och i höjt
grad svag för sin familjs storhet. Till sina sympatier är han
hvarken fransman eller spanior, utan endast böjd för hvad som är
landet nyttigt. Han håller på senatens och högadelns rättigheter, älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
