Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
Ålderdomens dagar.
gens tillkännagifvande, att de församlade ständerna skalle
skiljas. Karl XI ansåg sig ej kunna lämna armén. Per
Brahe begaf sig åter till Visingsborg ’) för att efter
vanligheten där tillbringa julhelgen.
Krigshändelserna 1677 liknade mycket dem från det
närmast föregående året. Till den svenska flottans i
allmänhet föga ärorika historia lades ett nytt sorgligt blad
genom Henrik Horns nederlag i Kjöge-bukten. I Skåne
däremot stridde de svenska landtrupperna med bättre
framgång. Danskarnes anfall på Malmö blef lyckligen
af-slaget, och vid Landskrona vann Karl XI den 14 juli en
blodig seger. Resultatet blef dock ej stort; kung Kristian
kunde föra friska trupper i elden, medan hans käcke
motståndares krigsstyrka alltmera försvagades.
I början af november lämnade drotsen Stockholm
och framkom efter tre veckors besvärlig resa till sitt
grefskap. Där fann han god tid att fortsätta sin
korrespondens. Han uppvaktade kanslern med en lång
gratulations-skrifvelse i anledning af De la Gardies lyckligt utförda
reträtt från Norge och använde de mest superlativa
uttryck om den tapperhet, omtanke och skicklighet, hvarmed
allt blifvit utfördt. En speciell anledning till tacksamhet
fann Per Brahe i den omständigheten, att kanslern sä
hof-samt och välvilligt bemött grefvens underhafvande i
Västergötland och icke pålagt dem några svårare krigsbördor.
Sin vana trogen att såväl i fred som i fejd åberopa den
Högste, utbrister drotsen: „Vår Herre i himmelen vare för
I slutet af 1676 gick ett rykte, att ryssarne voro sinnade
att bryta freden med Sverige. Med anledning häraf skyndade Brahe
att dou 23 november uppmana hauptmannen L&ngh på Kajaneborg
att hälla nop» vakt och följa med den östra grannens förehafvande
vid gränsen. Krutförrådet finge icke minskas genom onödigt
skjutande. Om anfall ägde rum, hoppades grefven, att majoren skulle
manligen stA pà sig och värja fästet med musköter, icke med
kanoner. hvarigenom inbesparing på ammunitionen kunde ske. Om sà
U<lu>fdos. skulle i vår forstärkning af förrådet öfversändas. Ett bref
uf untfvfar likartadt innehåll afgick till fogden Per Danielsson,
innehållande en maning att vakta gränsen och uppehålla en liflig förbin
doNo ined Kajana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
