Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Percivals smörgåsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min läxa, men icke särdeles väl; jag tänkte för
mycket på min hämnd, för att lämna uppmärksamhet
åt undervisaren, vilken, som vanligt, var en av
gossarna.
– Mr Keene, sade mr O’Gallagher, vi skola
dröja med uppgörelsen till i afton, men då skall du få
fullt betalt. Det kommer kanske ett och annat till,
innan solen går ned; du skall i alla fall inte slippa
mig då.
Gossarna gingo ut vid middagstiden; såsom
förut, och jag fick vänta på min matkorg, till dess
min tyrann själv hade försett sig. Jag stod tyst
bredvid honom, medan han undersökte innehållet.
– Nå junker Keene, få nu se, om du kommit
ihåg, vad jag bestämt ålade dig rörande senapen.
– Jag sade åt min tant att lägga på mera
senap, sir, svarade jag ödmjukt, det är hon, som
lagar till smörgåsarna.
– Nåväl, har din tant inte gjort, vad du bett
henne om, så får du se dig om att jag inte flår dig
levande, du lilla utskott av stygghet.
Smörgåsarna togos fram och proberades.
– Ned på dina knän, junker Keene, och prisa
alla helgon, att din tant frälst dig åtminstone från
hälften av vad jag ämnade traktera dig med denna
eftermiddag, ty hon har lagt dubbelt så mycket
senap på, din tjuvpojke, sade mr O’Gallagher, med
munnen full.
Smörgåsarna försvunno, den ena efter den andra,
tills de alla voro expedierade. Huru stor var ej min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
