Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. En dag i min mors affär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket livlig, sitter vid disken mitt emot min tant,
som står där bakom; han håller en smal, svart
promenadkäpp med silverknapp i handen och hans
handskar äro synnerligen fina och sitta
utomordentligt väl. Han har ett öga, skarpt som en örns, liten
kroknäsa, tunna läppar och pärlvita tänder, hans
ansikte uttrycker energi och eld, under det löjtnant
Flat’s är slött och uttryckslöst.
– Miss Amalia; om jag får ta mig friheten att
fråga er sade kapten Bridgeman pekande med sin
käpp å musslinsstycket, varmed hon sysslade, vad
håller ni på med där? det är ju för litet för att
tillhöra någon del av en damdräkt.
– Det är alldeles tillräckligt stort för ett
uppslag å en ärm, kapten Bridgeman.
– Ett uppslag; sålunda håller ni då på med att
göra ett uppslag, eller hur?
– Nej, sannerligen hon det gör, kapten
Bridgeman, svarade min mor, hon håller på därmed
endast för att frälsa sig från ondo. Hon förstör ett
sådant där stycke tyg varenda dag. Och det är
bra att det är så litet, kapten, det skulle vara ändå
mera synd om det vore större.
– Jag har sannerligen aldrig tänkt att sådant
lappri kunde frälsa en från ondo, sade kaptenen.
– Ni vet, sade tant Milly att fåfäng gå lärer
mycket ont, kapten Bridgeman.
– Flat, hör ni det? sade denne.
– Vad? svarade Flat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
