Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Kommendörkapten Delmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldgalonerade rock, och gick sedan över till
andra sidan av gatan, med Bob efter mig.
Efter det kadetten blivit vederbörligen
skrupensad fortsatte kommendörkaptenen sin väg, varpå jag
ropade på Bob, som var lika begiven på lustigheter
som jag, och sade, i det jag pekade på
kommendörkaptenen: – apporte Bob! Hunden var i tre eller
fyra skutt över gatan, upp på kommendörkapten
Delmars rygg, högg tag i svansen med tänderna och
ruskade den av alla krafter under det han hängde
fast vid den.
Kommendörkapten Delmar blev, för att nyttja en
sjömansterm, fullkomligt tagen back; ja, han hade
nära nog kantrat, genom det oförmodade anfallet.
Till en början kunde han icke komma underfund
med, vad det var; slutligen upptäckte han sin
angripare, i det han såg sig tillbaka över axeln, och
sträckte handen bakom sig. Just i detsamma ropade
jag: "En galen hund! en galen hund!" Då
kommendörkapten Delmar hörde dessa ord, blev han
ytterligt förskräckt; hans trekantiga hatt föll av hans
huvud vid det han tog till benen det mesta han
förmådde, springande nedåt gatan, med Bob hängande
på ryggen bakom sig.
Den första öppna dörr, han blev varse, var den
till min mors lånbibliotek; han störtade in, hade så
när stött omkull kapten Bridgeman, som satt vid
disken och pratade med tant Milly, och ropade av
alla krafter: – hjälp, hjälp! Då han vände sig
om, kom sabeln mellan benen på honom och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
