Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Herrskapet Culpeppers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Delmar, att jag var säker om medhåll av
honom, och de voro övertygade, att han skulle bliva
mycket ond, om jag nämnde till vilken ytterlighet
de försökt pumpa mig.
– Det är rätt, mr Keene, sade Culpepper,
rodnande, att ni nekar besvara sådana frågor, som ni
inte tycker om; Medea, jag är mycket förvånad över
ditt uppförande; jag förbehåller mig, att du icke
vidare besvärar mr Keene med din nyfikenhet.
– Ja, ja, kraxade gamla frun, håll munnen på
dig, Medea, håll munnen.
Miss Medea såg ut, som om hon velat riva
ögonen ur mig, om hon vågat, men hon sväljde sin
harm, så gott hon kunde. Hon var förargad över
och skrämd av sin fars vrede; ty den gamle herrn
syntes hava god lust att övergå till handgripligheter
och örfila upp henne.
Lyckligtvis var middagen färdig, och detta gav
en ny vändning åt samtalet, liksom åt våra tankar.
Mr Culpepper var idel uppmärksamhet, och miss
Medea, som småningom återfick sitt goda lynne, blev
även vänlig och nedlåtande.
Aftonen var ganska trevlig, men jag gick tidigt
till sängs, ty jag önskade bli ensam med mina egna
tankar, och ej förr än i dagningen hade jag lugnat
mig så pass att jag kunde somna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
