Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skonerten, sätta till segel och följa fregatten.
Chefen sade därvid:
– Han är för ung, löjtnant Hippesley, är han
inte det?
– Jag har mera förtroende för honom, än för
mången äldre, sir, var sekondens svar. Hoppa ned
i båten, mr Keene. Jag gjorde så, med min kikare
i hand. Fira ned gossar! hugg ur ginorna och sätt
av! undan gick fregatten, i jakt efter sjörövaren,
lämnande mig i båten, med vilken jag skulle gå
ombord å skonerten.
Snart voro vi långsides av den, och funno, att
ingen fanns kvar på fartyget; vad som blivit av
besättningen, antingen den blivit mördad eller ej, var
omöjligt att säga; men några droppar blod syntes
på däcket.
Fartyget var en amerikanare, destinerad till
någon av öarna, med takspån och furuplankorna voro
uppstaplade på däck emellan masterna, till en höjd
av fem eller sex fot. Sjörövaren hade, såsom det
syntes, tagit några plankor för sitt eget behov.
Vi sackade båten akterut, fyllde och tillsatte
segel, för att följa fregatten, som redan var på en
fjärdedels mil ifrån oss och avlägsnade sig mycket
hastigt.
Skonerten var så överlastad, att hon seglade
mycket dåligt; innan det blev afton, kunde vi nätt och
jämt se Calliopes bramsegel över horisonten; vi
fäste oss dock icke mycket härvid, emedan vi visste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
