- Project Runeberg -  Percival Keene /
193

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag sprang i förskräckelsen upp, och fann mig ännu
i fasta kojen, men vattnet stod över madrassen.

– Jag förstod genast, att fartyget höll på att
sjunka, och ropade, men intet svar hördes. Därpå
hoppade jag ur kojen och befann mig till halsen
i vatten, med fötterna på kajutdäcket. Hälften
simmande och hälften plumsande, nådde jag trappan
och gick upp genom luckan.

Det var ännu rätt mörkt, och jag kunde varken
se eller höra någon människa. Jag ropade men fick
intet svar. Jag blev förvissad, att folket hade
lämnat fartyget, då de sett det färdigt att sjunka, och
lämnat mig att göra det sällskap. Här får jag
omnämna, att, då folket för-ut funnit vattnet nå upp
på dem, hade de i förskräckelsen rusat upp på däck,
ropat till rorsmannen, att fartyget sjönk, och
ögonblickligen halat upp båten, för att frälsa sina liv;
då hade de ihågkommit mig, och slupstyraren hade
gått ned för trappan till kajutan och ropat mig;
men, som kajutan var full av vatten och han ej
fick något svar, tog han för givet, att jag
drunknat, och återvände på däck. Slupen hade då satt
av, och jag lämnades åt mitt öde. Jag hoppades
likväl ännu, att detta icke var fallet, och ropade
ännu flera gånger, men allt förgäves, varför jag nu
ansåg mig förlorad. Det var en förskräcklig
belägenhet jag iråkat. Jag läste mina böner och
beredde mig på att dö; fastän jag tyckte, att detta var
bra hårt vid femtons års ålder.

Fastän mina böner icke kunde hava mycket kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:32:21 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/perkeene/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free