Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blod inte kokar upp, vid tanken att passa upp för en
svart.
– Inte alls; jag vill göra vad som helst för dem,
som äro goda mot mig, såsom ni varit.
– Och anser du det icke för någon skam?
– Inte det minsta; är det en skam att vara
tacksam?
Läsaren anmärker kanske huru särdeles vältänkta
mina svar voro, ehuru jag endast var femton år
gammal. Min vådliga ställning hade framkallat
mannaårens eftertanke och försiktighet.
– Gå ned i kajutan; du må rå dig själv, tills jag
kommer efter.
Jag lydde. Kajutan var inredd lika elegant, som
på de flesta kustjakter, med mahogny och
förgyllningar. En buffet, full av silver, (glas fanns icke)
upptog nära hälften därav; även tallrikar och fat
voro av samma sorts material. Silverkandelabrar
hängde ned ifrån mitten av övre däcksbalkarna; en
mängd svärd, pistoler och andra vapen voro fastade
vid skotten. En liten bokhylla, med mest spanska
arbeten, upptog akterskottet, och porträtter av
åtskilliga vita fruntimmer intogo mellanrummen; ett
stort bord i mitten, en ställning full av sjökort, ett
dussin cigarrlådor och tvenne praktfulla soffor
fullländade möbleringen. En dörr om styrbord ledde
till sängkammaren, men jag vågade ej öppna den.
Jag översåg emellertid all denna prakt, och undrade
vem denne man kunde vara, men allra mest, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
