Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Ni gå, sade han, visande sina vita tänder,
under det han skrattade. Jag gå efter, se vad kapten
tänka.
Jag gick in i kajutan och knackade på dörren till
sovhytten.
- Kom in! sade kaptenen.
Jag steg in och stod ansikte mot ansikte med
honom.
– Vad nu gosse! utbrast han, seende skarpt på
mig. Det är verkligen du; är det inte så?
– Jo, sir, det är jag. Jag har låtit färga mig,
för att göra er ett nöje, och hoppas, att ni inte tar
det illa. ^1
– Det gör jag visst inte, pojke. Jag kan se på
dig nu och glömma, att du är vit. Ja, jag känner,
att jag nu kan hålla av dig – du har blivit av med
det enda fel du hade i mina ögon, och nu ångrar
jag intet. Jag är tvärtom rätt glad att jag inte. . . .
– Gav mig åt hajarna, inföll jag, avslutande
hans mening.
– Just så. Tala inte mera därom.
Ungefär tre veckor dröjde det, innan vi gjorde
an Cuba. Skonerten lades back över natten, då vi
åter satte kurs, och innan kl. 10 sågo vi ljusen i
Havanna. När vi voro omkring tre fjärdedels mil
därifrån, lades åter back, och omkring midnatten
varskodde vi under land de vita seglen av en skonare,
som löpte ut. Genast tillsattes segel, vi höllo ned
på henne, och innan hon anade att vi voro fiender,
äntrade vi henne. Hennes folk skickades upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
