- Project Runeberg -  Percival Keene /
221

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke saken så illa. Men i alla fall kan du finna, att
det är omöjligt att taga dig med.

– Om ni inte vill, så kan jag icke hjälpa det, sade
jag. Men jag tycker inte om att bli kvar här, utan
er. Jag skall rymma min väg, om jag kan; det
säger jag er ärligt förut.

– Du skall inte finna den saken så lätt, svarade
han, skrattande; jag råder dig att inte försöka det.

Samtalet stannade här. Omkring midnatt började
kaptenen stiga uppför ravinen, och jag föresatte mig
att icke förlora tillfället att följa honom, om det
bleve möjligt. Jag tittade uppmärksamt efter
honom, så länge jag kunde för att se riktningen av
den hemliga gångstigen, och återvände sedan till
besättningen, som låg i tält, vilka man uppslagit på
stranden. Strax därefter gick den spanske indianen,
som färgat mig, förbi; och som jag trodde, att detta
kunde avleda alla misstankar, bad jag honom svärta
mig ånyo. Detta lovade han att göra, och inom en
halv timma var jag åter naken ibland negrerna och
undergick operationen. Sedan jag fått mina två
smörjningar, såsom förut, lämnade jag dem.

När det blivit fullkomligt mörkt, försåg jag mig
med ett par pistoler och kröp ut genom baksidan av
kaptenens tält, där jag alltid sov och, utan att bliva
sedd, nådde jag den lilla gångstigen genom buskaget,
samma väg som kaptenen gått.

Jag följde gångstigen en stund genom att jag
kände mig för på buskarna å ömse sidor; men, innan jag
krälat mig halvvägs uppför ravinen, fann jag, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:32:21 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/perkeene/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free