Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ni måste förlåta mig, kapten Vincent; jag är
ledsen över att jag uppretat er; men jag ansåg en
sådan gärning så under er värdighet, och ville för
ingen del hysa en dålig tanke om er.
– Är det din mening att säga, att du nu inte
längre hyser en dålig tanke om mig; svarade han,
skarpt fixerande mig.
– Ja visst; ni har givit friheten åt dem, jag bad
för, och jag är er mycket tacksam för det.
– Du har kommit mig att göra, vad jag aldrig
förr gjort, sade han och reste sig upp.
– Jag vet det; jag har förmått er att skona dem,
som voro av min färg.
– Jag mente icke det. Du har retat mig så,
att jag brutit en ed.
– Det får jag skylla mig själv; det är mitt fel
snarare, än ert. Jag hade ingen rätt att tala så, som
jag gjorde; men jag var mycket uppbragt, det var
hela saken. Jag tror, att, om jag haft en pistol i
handen, så skulle jag avskjutit den emot er; således
kunna vi vara kvitt med varandra.
– Jag är ond på mig själv, helst jag aldrig
föreställde mig, att du skulle bliva kvar hos mig, sedan
jag brutit min ed. Antingen måste du hysa mycket
deltagande för det där folket eller stort förtroende
till mig; ett förtroende, som jag visat, att jag icke
förtjänar.
– Jag medger, att ni glömde er; men jag är
förvissad, att det blir en varning för er, att icke
glömma er en annan gång. Jag blir därför kvar hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
