Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade, vad jag tänkte om henne. Jag svarade, att
jag trodde det vara en örlogsskonert.
– Du har rätt, sade han; jag känner henne väl;
det är Arrow, och hon har kommit, för att kryssa
efter mig. Detta är tredje gången hon fått den
kommissionen. En gång utbytte vi några lag; men en
annan örlogsman kom i sikte och jag nödgades
lämna henne. Hon skall icke kunna förebrå mig att ha
flytt ifrån henne nu, då hon är ensam; i morgon
bittida skall jag giva henne tillfälle att få rapportera,
det hon tagit mig, om hon kan, men tar jag henne,
så kan du gissa dig till det övriga.
– Ända till solnedgången blevo vi kvar och
observerade skonertens rörelser. Vincent gick då
ned, för att giva befallning om avsegling, och
lämnade mig kvar med kikaren. Jag förde den åter
på skonerten, och blev varse, att hon gjorde
signaler.
– Då är hon icke ensam, tänkte jag; och
Vincent får henne kanske icke så lätt, som han tror.
Jag sökte efter det andra fartyget, men kunde icke
upptäcka det, och förstod därav, att det måste ligga
någonstädes bakom landet, så att det var dolt för
oss. Signalerna fortsattes till skymningen, då jag
gick ned och fann, att allt var i rörelse. Vincent
ledde själv tillredelserna för avseglingen. Jag teg
med signalerna, ty jag hade en aning om, att jag
på ett eller annat sätt skulle återvinna min frihet,
och var lika angelägen, som Vincent, att Stella skulle
komma till segels.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
