Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfyllde nu sina löften om hämnd. Jag ryste, då jag
hörde de avbrutna hotelserna, det triumferande
skrattet, som gick över hans läppar. Jag steg upp och
betraktade honom, där han låg i sin sömn. Hans
armar voro ständigt i rörelse, händerna knutna, och
han smålog. Barmhärtige Gud, vilka scener av
vildsint grymhet detta småleende förebådade, ifall han
finge framgång! Jag föll på knä och bad, att han
måtte misslyckas i sitt försök. Då jag steg upp,
hördes buller på däck av några, som talade, och en av
styrmännen kom ned i kajutan.
– Ha vi honom? frågade Vincent, i det han
störtade upp från soffan, liksom han instinktmässigt
vetat, vad som skulle anmälas.
– Två streck till lovart, kapten, svarade negern;
jag tror, att hon ligger back.
– Vad är klockan?
– Ett glas på dagvakten; det är dager om en
timma.
– Bra. Huru långt är hon ifrån oss?
– Omkring en mil.
– Blås till kanonerna; jag är uppe om ett
ögonblick.
Vincent tog ned sin sabel och knäppte på sig
gehänget; därefter fattade han pistolerna, som han
stack i gördeln, sedan han undersökt fängkrutet.
Jag låg alltjämt, som om jag sov, då han höll på att
lämna kajutan, vände han sig om mot mig,
sägande:
– Han sover, stackars gosse; varför skulle jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
