- Project Runeberg -  Percival Keene /
237

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

störa honom? kanonerna skola snart väcka honom;
varefter han gick upp på däck.

Nu övertänkte jag, vad jag skulle göra. Att vara
uppe däck, vore knappt säkert för mig såsom
vit; dessutom, vad hade jag där att göra? Varför
skulle jag blottställa mig för mina landsmäns kulor
eller mista livet genom negrernas ursinnighet. Jag
beslöt därför att bli där jag var, åtminstone till en
början. Negrerna kommo ned i kajutan, ty durken
var dar nedunder på förkant. Luckan togs upp,
skärmarna uppsattes och det blev fullkomligt mörkt.
Jag hade intet annat att göra, än att då och då lyssna
till negerkaptenens kommandoord och därav sluta
mig till vad som föregick.

Fastän jag under den första halvtimman ej fick
mycken upplysning, kunde jag likväl därefter sluta
mig till, vad som tilldrog sig. Jag hörde en röst
preja oss från det andra fartyget, och Stellas svar
var ett lag. Härom kunde man icke misstaga sig.
Stella vände därpå, och andra laget gavs, utan svar
från fiendens sida. Äntligen kom detta; då kulorna
därvid veno över eller upprevo relingsplankorna,
erfor jag en högst besynnerlig känsla. Jag hade
aldrig förr varit i strid, och jag måste tillstå, att jag
betogs av rädsla; men den var så blandad med
nyfikenhet att veta, vad som tilldrog sig på däck, att
jag omöjligt kunde säga, vilkendera egentligen var
den rådande. Jag längtade att få komma upp på
däck, och skulle säkerligen varit där, om jag trott
mig säker bland negrerna; endast denna tanke höll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:02:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perkeene/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free