Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomborrade av kulor, men hennes tackling var
oskadad. Jag kastade nu mina ögon upp till Stellas
tackling. Vi hade ungefär samma skador: segeln voro
sönderskjutna, men ingen stång var träffad.
Vattnet var smult, men brisen frisk, och båda
skeppen lupo med en fart av sex à sju mil; men
Stella hade synbarligen företräde i seglingen och
vann på sin motståndare. Jag fann, att allt
berodde på ett lyckligt skott, och sedan jag nu sett,
vad jag önskade, gick jag ned igen. Skjutningen
fortfor över en halv timma, utan fördel å någondera
sidan, då ett rop uppgavs av negerbesättningen, och
jag hörde dem ropa, att Arrows förstång var
nedskjuten. Vincents röst hördes uppmuntra folket och
förmana dem att rikta säkert. Jag förlorade modet
vid denna underrättelse, och kastade mig ned på en
kista.
Elden avtog snart, ty Stella hade skjutit förom
engelska skonerten, och negrerna på däck skrålade
och voro muntra. Under några minuter lossades
intet skott mera, och jag tog för avgjort, att Stella
hade lämnat sina förföljare långt bakom sig, då
plötsligt ett helt lag gavs oss, och det blev ett
förfärligt brakande och stor villervalla på däck.
Jag sprang uppfor trappan att se, vad som hänt.
Det visade sig då, att, under det Stella höll på att
passera Arrows bog, hade denna lovat i vinden och
givit oss laget, såsom ett sista försök. Två skott
hade träffat vår stormast, som gått överbord. Jag
insåg genast, att det var förbi med Stella. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
