- Project Runeberg -  Percival Keene /
242

(1932) Author: Frederick Marryat
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mina äventyr och kryssningar på ett sjörövarskepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inom skotthåll och gav sitt lag; likafullt fortfor
skjutandet och ropen på Stellas däck, men rösterna
voro färre, och, allt efter som fregattens eld blev
allvarsammare, blevo de svagare och svagare;
slutligen avfyrades blott ett eller annat skott ifrån vårt
däck.

Jag blev så orolig, att jag ej längre kunde
stanna kvar, där jag var. Jag gick därför åter framåt
trossbottnen och, tumlande över sårade och döda,
kröp jag uppför förrumstrappan. Jag tittade över
luck-karmen. Däcket var fritt från rök, ty ingen
kanon avsköts nu mera. Himmelske Gud! Vilken
scen av slaktnihg och blodsutgjutelse! Många av
kanonerna voro demonterade, och däcket överhöljt
med splint och plankstycken från relingen,
avskjutna rundhult, och negrer, döda eller druckna,
liggande överallt omkring, några stympade och
sargade, andra oskadda, men utsträckta mellan
delar av andras kroppar; en så blodig tavla har jag
sedan aldrig skådat. Av hela besättningen voro
knappt tjugo man kvar, och dessa stödde sig eller
lågo omkull på åtskilliga ställen av däcket,
utmattade av ansträngning eller rusiga av brännvin.

Striden var slut, ingen man fanns vid någon
kanon; och av dem, som ännu levde, föllo några,
medan jag tittade upp, träffade av skotten, som
varje ögonblick genomträngde sidorna. Var var
Vincent? Jag vågade ej gå akterut, för att se efter;
jag tordes icke blottställa, mig för faran att möta
hans öga. Jag kastade mig ned igen, och återvände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:32:21 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/perkeene/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free