Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gapade på mig och undrade, vad jag ville; men, som
jag var i uniform, voro de mycket hövliga mot mig,
och en av dem vinkade åt mig att följa honom, och
blev jag så införd till Mynheer Vanderwelt, som
satt i en rottinglänstol, med pipan i mun, under det
tvenne slavflickor, omkring tolv år gamla, fläktade
svalka åt honom med sina solfjädrar.
Som han ombord på sjörövarfartyget tilltalat mig
på engelska, gick jag genast fram till honom och
sade:
– Hur befinner ni er, sir?
– Jag mår ganska bra, sir, svarade han, i det
han tog pipan ur munnen. Vad är ert ärende?
Kommer ni från engelska commodoren? Vad har han
att befalla?
– Nej, sir, svarade jag; jag kommer endast för
att hälsa på er.
– Ja så; är det inte annat? svarade den gamle
gentlemannen, förde pipan till munnen och började
åter röka.
Jag fann mig naturligtvis något stött över detta
kyliga mottagande, och sade:
– Känner ni ej igen mig, sir?
– Nej, jag har inte den äran. Jag har aldrig i
mitt liv sett er förr, och kan således ej känna er.
Blodet steg mig åt huvudet vid denna hans lugna
försäkran.
– Jag önskar er då en god morgon, sir, svarade
jag och vände mig tvärt om, samt höll på att tåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
