Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Tommy Dott försvunnen och spökar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty omständigheter kunna inträffa och hava även
inträffat, som gjort, att ett engelskt fartyg icke
kunnat besvara den privata signalen, och ett neutralt
fartyg skulle naturligtvis vara i samma predikament.
Vår ovisshet, huruvida den främmande seglaren var
en fiende eller ej, förorsakade en stark spänning i
sinnena. Min plats såsom signalkadett var akterut
på halvdäck, och Bob Cross, som var verklig
quartermaster, fastän han gjorde tjänst som chefens
slupstyrare, stod vid rodret.
Sedan vi skjutit så långt för om det jagade
fartyget, att vi fått henne på lovarts låring, vände vi
genom vinden och funno, att vi väl lågo upp henne,
ty hon var ungefärligen ett streck i lä. Ännu en
halvtimma förde oss på två kabellängder nära henne, då
vi höllo av, för att passera henne i lä, så nära att man
kunnat kasta en skorpa ombord.
Som hon alltjämt förblev på motsatta bogen,
prejade kommendörkapten Delmar från gångbordet:
– Skepp ohoj!
Dödstystnad rådde ombord på bägge fartygen,
och hans röst klingade högtidligt genom
nattvinden.
– Hallo! blev svaret.
– Vad är det för ett fartyg? fortfor
kommendörkapten Delmar.
Emellertid stod var man vid sin kanon;
kommendörerna med fyrsträngen i hand, färdiga att giva en
bredsida.
Svaret från det andra fartyget var:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
