Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det skulle mindre förvåna mig, svarade
chefen; post! fråga efter, vilka de sårade kadetterna
äro.
Posten svarade:
– Mr Charles och mr Dott.
– Nåväl, inföll chefen, han blir då åtminstone
för en tid inte duglig för något tjuvpojkstreck; jag
har hört talas om det spratt, han spelade
skeppsskrivaren.
Under det chefen sade detta, blev jag varse
papperslappen, vilken skeppsskrivaren hade lämnat
såsom uppgift på döda och sårade, liggande på
bordet, jämte de andra rapporterna. Den hade troligen
inte blivit sedd av chefen; men jag kom nu att kasta
ögat på den och läste, skrivet med darrande hand:
"köttstycken tio, fläsk d:o nitton, russin sjutton,
mariner tio". Jag kunde icke hindra mig ifrån att
småle.
– Vad är det ni skrattar åt, mr Keene? sade
kommendörkaptenen något strävt.
– Jag ber om ursäkt, sir, att jag vågade göra
det i er närvaro, svarade jag, men jag kom att
fästa blicken på mr Culpeppers uppgift över
döda och sårade. Jag räckte honom därvid
papperet.
Detta bevis på Culpeppers sinnestillstånd under
striden var mer, än själva kommendörkapten
Delmars skrattmuskler kunde uthärda.
– Den gamle narren! skrattade han.
– Ni kan gå nu, mr Keene. Om frukosten är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
