Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att jag såsom bevis därpå ägde hans egen
handskrift; jag sade henne, att allt förnekande vore
fåfängt; att jag ägde det brev, han tillskrivit henne
vid min förmodade död, och att det icke varit
något spöke, utan jag själv, som skrämt min
mormor.
Detta var första slaget, jag gav min stackars mor,
och ett tungt slag var det för henne; ty vilken
kvinna kan bära den förödmjukelsen, att se sina
egna barn medvetna om sitt felsteg? Jag älskade
min mor, och skulle gärna besparat henne denna
smärtan, om icke alla mina planer för framtiden
varit grundade på denna omständighet, och om det
icke varit nödvändigt, att hon skulle hjälpa och
understödja mig i deras utförande.
Min stackars mor blev förkrossad, då hon fann
fruktlösheten av att förneka sitt förhållande till
kommendörkapten Delmar; hon betäckte sitt ansikte
med sina händer och blygdes djupt för sitt barn;
men jag tröstade och smekte henne; sade henne,
som sanningen var, att jag var henne förbunden,
för det jag icke var son av en simpel marin; och
att jag, som det nu var, hade ädelt blod i mina
ådror och skulle visa mig värdig min härkomst,
antingen den erkändes eller ej. Från detta ögonblick
fick jag välde över henne – det var jag, som rådde,
och hennes myndighet som mor var för alltid förbi.
Därför får man ej tro, att jag behandlade henne
hårt; tvärtom var jag mer öm, och inför andra mer
undergiven, än någonsin. Hon var min enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
