Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behövde, emedan min mor givit mig en lika
stor summa – samt begav mig av till Plymouth.
Oaktat kommendörkapten Delmar lovat sörja
för mig, hade han icke gjort mig något slags
tillbud eller tillfrågat mig i det avseendet. Saken var,
att han visste mig hava tre års avlöning
innestående, förutom prispenningarna för den holländska
fregatten, vilka jag ännu ej lyftat, fastän de voro
förfallna. I ekonomiskt hänseende hade jag det bra,
ty min mor hade bett mig draga växel på henne
för vilken summa jag behövde, emedan hon var
förvissad, att jag då jag kände hennes ställning,
icke skulle sätta henne i förlägenhet; och häruti
gjorde hon mig rättvisa.
Nu var jag aderton år gammal, och skulle åter
ut att sträva på min bana. Ju äldre jag blev, desto
mera blev min likhet med kommendörkapten Delmar
märkbar. Min mor kunde ej undgå att tala med
mig därom.
– Jag önskar nästan, sade jag, att så icke vore,
min älskade mor, ty jag fruktar, det kan bliva till
obehag för kommendörkapten Delmar; men det kan
nu inte hjälpas. Emellertid måste det övertyga
honom, ifall han hyste något tvivel om, vilket jag vet
att han icke gjorde, att jag var hans egen son.
– Det tror jag är överflödigt, sade min mor med
en djup suck.
Vid min ankomst till Plymouth efterfrågade jag,
på vilket värdshus kommendörkapten Delmar
bodde. Det var samma ett, på vilket jag själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
