Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var ur stånd att hysa fruktan, och likväl tycktes
han inu vara mycket skakad.
– Doktor, sade han, jag är glad, att ni kommit.
Jag mår mycket illa; känn på min puls.
– Ja, sir, det gör ni visst. Ni har fått samma
slags feber som kapten W. Besynnerligt!
– Ja, men det kommer att synas nästan för
mycket besynnerligt, doktor. Stackars W. har blivit
utsatt för mycken smälek i följd av sin sjukdom; och,
om ännu en kommendörkapten vid flottan
nödsakades uppgiva ett likadant förhinder, så skulle vi
sannerligen få bra dålig mening om oss bland
rödrockarna. Kan ni hjälpa mig, doktor, så gör det för
all del; men det är i alla fall bestämt, och slåss skall
jag i morgon afton, om jag ock skall bäras till
platsen.
– Visserligen, sir, om det är möjligt. Jag tror
att en liten åderlåtning kanske kan komma febern
att ge med sig.
Men, innan armen hann uppbindas, blev hans tal
osammanhängande, och när åderlåtningen skett, var
han så förvirrad, att, då han skulle se på sina papper,
kunde han icke reda någonting. Han måste därför
genast föras till sängs. Då läkaren kom ut ifrån
sängkammaren, sade han till oss:
– Han kommer sig icke så fort, att han kan slåss,
det är säkert; febern tilltager – kanske han aldrig
stiger upp mera – jag fruktar, att det är gula
febern.
– Det var en ledsam händelse, sade mastern;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
