Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannerligen bra ledsam; två kommendörkaptener,
som blivit utmanade, och båda två få
sjukdomsförfall. Vapnet blir vanhedrat. Jag vill själv slåss med
knekten.
– Det går aldrig an, svarade doktorn, det
hjälper ju inte kommendörkaptenen, att han skickar en
av sina officerare i sitt ställe. Steward, bädda åt
mig här i rummet. Jag blir kvar här i natt.
– Jag gör ingen nytta här längre, anmärkte
mastern; och inte ni heller, mr Keene: låt oss gå
ombord ; vi kunna komma hit igen i morgon bittida. En
fördömd händelse, det här! – god natt!
Mastern och jag återvände till båten. Jag tänkte
mycket på den skugga, som denna olycksaliga
händelse skulle kasta på korpsen och kommendörkapten
Delmar, och, innan jag återkommit ombord, hade
jag fattat mitt beslut. Jag bad att få tala vid
mastern, i hans hytt. Då vi inkommit dit och till fullo
övervägt saken, och sedan han uppretat sig själv i
medvetandet om den missaktning för flottans
officerare, som nu måste bliva en följd av händelsen,
framställde jag för honom mitt förslag.
– Alla säga, att jag är så lik honom, mr Smith,
sade jag.
– Om ni vore hans egen son, kunde ni ej likna
honom mer, svarade mastern.
– Nåväl, jag är nu lika så lång som han. Mitt
hår är ljusare, det är sant, men kommendörkaptenen
bär peruk. Nu är jag säker på, att, om jag toge på
mig kommendörkaptenens uniform och peruk, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
