Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giva mig så många anspråk på kommendörkaptenen,
om jag överlevde, och, föll jag, skulle han alltid
minnas mig med ömhet; men, vad angick att falla, så
kände jag på mig, att så ej skulle ske. Jag hade en
aning, – troligen ingenting annat, än ungdomens
levande hopp, – att jag skulle bli den segrande.
Huru som helst, somnade jag ganska lugnt, och
vaknade icke, förrän jag följande morgon väcktes av
quartermastern.
Efter frukosten begärde mastern en båt, och vi foro
i land. Vid vår ankomst till kommendörkaptenens
logis, funno vi doktorn mycket orolig;
kommendörkaptenen yrade och febern hade nått sin höjd.
– Hur är det med honom? frågade mastern.
– Det liknar sig snarare till, att han själv skulle
gå ur världen, än att han skulle sända någon annan
ur den, svarade doktorn. Han kan inte gärna bli
sämre, det är allt vad jag kan säga. Han har yrat
hela natten, och jag har varit nödsakad att tappa
nära två skålpund blod av honom. Om er, mr
Keene, fortfor doktorn, och om andra personer talar
han fasligt mycket. Ni kan gå in till honom om ni
vill; jag har, så mycket jag kunnat, hållit betjäningen
undan; ty man skulle få så mycket att prata om.
– Bob Cross är där nere, sir, svarade jag; han
vore den pålitligaste att passa upp honom.
– Jag håller med er om det, mr Keene; skicka
efter honom; han skall få sitta vid sängen.
Mastern talade därefter med doktorn och
meddelade honom mitt förslag. Doktorn svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
