Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå ja, efter vad jag denna natt fått veta, så
är det ingen, som är närmare berättigad, än han, att
intaga kommendörkaptenens plats; kanske det också
är så gott, både för kommendörkaptenens skull och
även för hans egen; i alla fall skall jag följa med
och göra mitt bästa, om någon olycka skulle hända.
Saken ansågs därför som avgjord, och jag gick
in i kommendörkaptenens rum. Han yrade och
ropade ständigt på sin heder och den skam, han skulle
ådraga sig; hans längtan att få möta sin motståndare
hade utan tvivel bidragit att stegra febern till
en sådan höjd; men stundtals bytte hans tankar om
föremål; han talade då om mig och min mor.
– Var är min gosse – min egen gosse, Percival?
sade han; min stolthet – var är han? – Arabella,
du får inte vara ond på mig – nej, Arabella,
betänk följderna; och därpå yttrade han så ömma ord
om mig, att mina tårar började rinna och jag tryckte
en kyss på hans panna; ty han var så oredig, att jag
kunde göra det, utan fara för att han visste något
därom.
Bob Cross, som en stund stått vid sängen, torkade
sina ögon och sade:
– Mr Keene, vad denne man måste lida av att
dölja sina känslor för er! Emellertid gläder det mig
vad jag hört och, om så blir nödigt, skall jag omtala
det för honom – ja till och med, om jag på eviga
minuten skulle få sju dussin för det.
Jag kvarblev med Bob Cross vid hans säng hela
dagen, under vilken tid han väl mer än tjugo gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
