Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Jag blir befordrad till löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men var god och tala inte mera än så länge. Ni
måste hålla er stilla ett par timmar.
– Gott, doktor; då min ära är räddad är jag
nöjd att lyda er; men besynnerligt är det i alla fall!
Här tystnade han, utmattad, och var om några
ögonblick åter i sömn, samt fortfor att sova till följande
morgon, då han befann sig mycket bättre. Han
inlät sig då i samtal med doktorn, och lät honom
beskriva för sig hur det hade tillgått vid duellen.
Doktorn gjorde det så, att han blev tillfreds och
omtalade till sist att jag insjuknat i gula febern och låg
i nästa rum.
– I nästa rum? utropade kommendörkaptenen.
Varför blev han inte skickad ombord. Skola då
alla underofficerare, som bli sjuka, föras till mitt
logis, för att skötas?
Jag hörde detta hans svar, och det gick mig djupt
till hjärtat. Jag insåg nu, vilken grad av högmod
som måste övervinnas, innan jag kunde vinna mitt
mål.
– Då endast kommendörkaptenen och mr Keene
råkat ut för febern ansåg jag bättre, att han
stannade kvar här, än att föra honom ombord, då
smittan kunnat spridas även till besättningen. Jag
hoppas, att jag gjort rätt däruti.
– Ja, jag förstår er, herr doktor, svarade
kommendörkaptenen, ni gjorde alldeles rätt; jag kom
icke att tänka därpå. Jag hoppas, mr Keene är
någorlunda rask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
