Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Förföljda av ett linjeskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttersta. Han själv, stackars karl, låg emot spelet,
med ett sabelhugg i huvudet, och alldeles sanslös.
Så snart vi satt fångarna i förvar, riktade jag åter min
blick mot linjeskeppet och fann att hennes båtar
satt av; de voro fem till antalet, mycket större och
talrikare bemannade än våra. Jag fann vid hastigt
övervägande att vi skulle hava bättre utsikt att
kunna försvara oss från skeppet, än från båtarna,
varför jag beslöt att taga upp mina slupskanoner och
därmed armera skeppet. Det var emellertid
nödvändigt att försäkra våra båtar, så att de icke
kunde kapas loss ifrån sidan. Så snart därför kanoner
och ammunition voro upptagna, nedtog jag sladden
av ankarkättingen och ledde den från den ena
båten till den andra, de franska båtarna inbegripna,
under fasta tofterna, och intog sladden åter genom
akterporten. Vi hade god tid att göra denna och
andra tillredelser, innan de franska båtarna
kommo upp.
Det rådde fullkomlig stiltje; sjön stod som en
spegel, och de ankommande båtarna, vilkas åror
taktmässigt och jämt lyftes och fälldes, liknade
varelser med liv och rörelseförmåga. Skeppets
akterstäv var vänd emot fienden, och båtarna rodde
upp något på styrbords låring. Då de voro på
cirka åtta hundra alnars avstånd, öppnade vi elden;
icke för att vi just väntade mycket av våra kanoner,
emedan vi visste, att vi icke kunde hinna lossa mer
än tvenne säkra skott, innan båtarna voro långs
sidan, utan förnämligast emedan vi hoppades kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
