Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Förföljda av ett linjeskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket bra – visat mycket mod och mycket
omdöme.
Jag gjorde honnör; icke litet förnöjd över en
sådan komplimang av kommendörkapten Delmar.
– Vad visar senaste lodningen, mr Smith?
frågade chefen.
– Fyra och en fjärdedels, sir, svarade mastern.
– Den här jakten kan inte räcka länge, yttrade
chefen; tag in underseglen.
Den franske officern blev därefter examinerad;
med undantag av fartygets och chefens namn,
kunde föga inhämtas av honom, och han blev åter
nedskickad.
Men affären var emellertid icke utan förlust å
vår sida, synnerligast genom Tommy Dotts tappra
försvar. Vi hade två man döda, och inalles
fjorton sårade – några ganska svårt. Då min vän
Tommy Dott kom ombord, såg han högst ömklig ut;
hela ansiktet och håret var nedklibbat med blod;
men, sedan detta blivit avtvättat, befanns hans sår
vida mindre svårt än man förmodat. Hugget var
djupt, men huvudskålen icke skadad. Snart var han
ur sin koj igen, och hans förnämsta nöje var att
gyckla med den franske löjtnanten, som slutligen
fann sig så besvärad, att han klagade för chefen,
vilken befallde mr Tommy att upphöra med dessa
utgjutelser av nationalhat, så framt han ville vinna
befordran. Men jag återvänder till min berättelse.
Som vinden friskade i och franska skeppet först
fick känning härav, vann det hastigt på oss och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
