Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Förföljda av ett linjeskepp - 23. Åter i Curacao
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
officer, ty er fullmakt blir daterad ifrån ert första
förordnande; ännu några månader, och jag hoppas se
er med commanders fullmakt på fickan.
Jag svarade att jag vore mycket tacksam, och
blott önskade att han ville skicka mig ut med
skonerten någonstädes, där jag kunde få tillfälle att visa
mig förtjänt av hans godhet.
– Var inte rädd; jag skall nog finna på något
att göra för er, mr Keene. Det var sant, lord de
Versely berättade mig i går afton, då vi voro ensamma,
historien om duellen på Martinique. Ni gjorde rätt,
mr Keene, jag tackar er på vapnets vägnar. Det
går inte an, att knektarna få brösta sig över oss,
fastän de äro duktiga karlar, det måste man medgiva.
Emellertid är det bäst, att hemligheten bevaras.
– Ja, det är det visst, sir, svarade jag.
– Nå, där kommer den där svarte junkern och
säger oss, att maten är inne.
23. ÅTER I CURACAO.
Amiralen var mycket vänlig emot mig, och räckte
mig sin hand vid avskedet. Jag återvände
ombord på Manilla, för att taga farväl av läkaren,
mastern och det övriga befälet; en båt gjordes klar att
föra mig och Bob Cross ombord på skonerten.
Sedan båten satt av och var på litet avstånd från
fregatten, reste folket helt oväntat årorna.
– Vad tar ni er för, karlar! sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
