Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Jag träffar på en bekant under en jaktutflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syntes vara ett slags sällskapsdam, rnin av att stiga
upp; men, sedan fröken Delmar hade sagt:
– Ni är mycket välkommen, kapten Keene, sitt
ned, tillade hon:
– Mitt barn, du behöver inte gå ut.
Jag kunde knappast avhålla mig ifrån att skratta,
då fröken Delmar kallade den gamla sextio till
sjuttio års gumman ett barn; men saken var, att
Phillis hade varit hennes kammarjungfru under en lång
följd av år och sedan blivit befordrad till hennes
sällskapsdam. Efter vad jag sedan erfor av henne
själv, var fröken Delmar nära åttiosju år gammal;
men ännu i besittning av en fullkomligt god hälsa
och alla själsförmögenheter. Phillis var således vida
yngre, och som fröken Delmar haft henne hos sig,
sedan hon var tjugotvå år, är det icke underligt, att
hon fortfarande tilltalade henne såsom hon i så lång
tid gjort, nämligen som en i jämförelse med henne
själv ung person; och jag tvivlar icke på, att den
gamla fröken, med bibehållande av sin fordna
tankegång och glömsk av det halva århundrade, som
sedan dess försvunnit, ännu ansåg henne för bara
barnet. Fröken Delmar var mycket vänlig och
språksam och som vårt samtal naturligen leddes på lord
de Versely, om vilken jag talade med största
beundran, hade jag snart ställt mig val hos henne. Efter
vad jag sedan erfor, var också brorsonen det
förnämsta föremålet för hennes tillgivenhet; hans yngre
bror hade försummat henne och nämndes aldrig
oftare än då hon beklagade, att lord de Versely icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
