Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Bob Cross giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33. BOB CROSS GIFTERMÅL.
Jag hade emellertid icke hälsat på gamle Vaghorn,
Mary’s morbror, emedan jag fruktade, att han i
den nuvarande chefen på Circe skulle igenkänna den
föregivne agenten från forna dagar. De blindas
sinnen äro alltid ovanligt skarpa: en ersättning, som
försynen tilldelar dem, för den stora förlust, de
gjort.
Allt eftersom jag blev äldre, blev jag även
förståndigare och kunde icke undgå att finna, att de
små bedrägerierna, vilka jag såsom kadett ansåg
som roliga puts, alltid haft ledsamma följder med
sig. Även med anledning av denna lilla lapprisak
blev jag orolig, att min närvaro vid bröllopet skulle
väcka misstankar hos den gamle och föranleda en
brytning, som gjorde alla våra planer om intet, och
jag framställde dessa betänkligheter för Bob Cross.
– Kors, kapten Keene, svarade han, det var allt
gjort i god mening, och jag tror inte, vi ha något att
frukta. Det är mycket länge sedan, och ni var då
icke så karlavuren, som nu. Man säger, att
bedrägeri aldrig har något gott med sig, och jag tror, att
detta i längden är sant. Men Mary skulle bli
mycket ledsen, om ni inte komme.
– Det kan då väl inte hjälpas, Bob; jag skall
förställa min röst. Jag måste bekväma mig till ett
nytt bedrägeri, för att maskera det gamla. Detta blir
alltid följden här i världen.
– Jag kallar det icke bedrägeri, sir; jag tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
