Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. På grunt vatten - 39. Masternas kapas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra vår skyldighet in i sista stunden – men aldrig
misströsta. Så länge livet varar, är det hopp! Låtom
oss därför nu gå upp på däck och hålla god min så
gott vi kunna.
39. MASTERNA KAPAS.
Jag återvände på däck, åtföljd av mastern.
Barometern stiger, sade jag högt till sekonden; jag
hoppas således, att stormen lägger sig omkring
klockan tolv.
– Det gläder mig att höra, sir; ty vi ha haft
alldeles nog av den redan, svarade sekonden.
– Kan ni se Dryad?
– Nej, sir, det är nu återigen så tjockt i lä: vi
ha icke sett henne på de sista tio minuterna.
Gud vare lov för det! tänkte jag. Ni får aldrig
se henne mer. – Huru mycket visar senaste
lodningen?
– Fjorton famnar, sir.
– Jag tänker, vi få ännu grundare, innan vi
komma över banken, tillade jag; men äro vi väl över
den, så få vi sjörum nog.
Som chefen i farans stund är ett orakel,
uppfångade matroserna begärligt varje ord, som jag yttrade,
och funno sig därav tröstade med den övertygelsen,
att ingen ögonblicklig fara var för handen.
Omkring middagstiden klarnade det åter upp i lä,
men Dryad kunde icke upptäckas, varom jag
underrättades. Som det var nära tre timmar, sedan vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
