Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Skeppsbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttagna, och skalkningen av luckorna fullbordad; ty,
fastän fregatten tog in sjöarna från fören till aktern,
voro de likväl icke så svåra, som de tre första, vilka
nära nog sänkt henne till botten.
Jag gick ånyo upp på däck, åtföljd av Cross, som
icke ville lämna mig. De flesta av manskapet hade
fångat sig fast till kanonerna eller koffernaglarna,
men jag såg förgäves efter sekonden och mastern;
de stodo på gångbordet, då den första sjön bröt
över oss, och förmodligen vräktes de över bord,
ty jag såg dem aldrig mera.
Vi hade knappt kommit upp på däck och intagit
vår förra plats vid stormasten, då de svåra sjöarna
åter bröto över oss; men som rundhulten blivit
undanskaffad och portarna öppnade gjorde de nu ej
så mycken skada, som förut.
– Hon kan inte hålla ut med detta länge, Bob,
sade jag, under det vi klängde oss fast till galgen
vid masten.
– Nej sir; tågen måste springa med en sådan
pressning. Och om de icke springa, så skola ankarna
dragga med, tills vi hugga igenom.
– Och då är hon i stycken?
– Ja, sir; men glöm då icke försöka komma med
på masterna om ni möjligtvis kan. Det blir bästa
utsikten till bärgning.
– Detta bästa är skralt nog, Cross; emellertid
har jag redan tänkt därpå.
Läsaren förundrar sig måhända däröver, att jag
icke samtalade med någon annan, än Cross; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
