Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 40. Skeppsbrottet - 41. Kampen för livet i vågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, som hängde vid masten; många av dem
tycktes vara alldeles utmattade och sakna krafter att
intaga någon bättre ställning. Den plats, jag och Cross
fått, var mycket säker, emellan märsen och
puttingarna, och vattnet var så varmt, att vi icke ledo
särdeles av de upprepade neddoppningarna. Fem man
voro tätt intill oss, men intet ord sades; ja, det
märktes ej ens, att vi kände varandra. För
ögonblicket tänkte var och en blott på att frälsa sitt
eget liv, och hade föga känsla för någon annans.
41. KAMPEN FÖR LIVET I VÅGEN.
Natten stundade nu; de rullande vågorna
förändrade sig ifrån den gula skiftningen, orsakad av
sanden, till grönt och därefter till purpur, och
slutligen var allt svart, utom de skummande
bränningarna.
Uttröttad som jag var av ansträngning, hade det
icke länge varit mörkt, innan jag kände ett
oemotståndligt begär att sova och jag nästan tror, att jag
slumrat in något, ty då jag, vid det jag nickade till,
och höll på att förlora jämvikten, såg uppåt, var
himmelen klar och stjärnorna tindrade. Jag såg mig
då omkring och fann genast, att vattnet icke mer
var så upprört, som det förut varit; stormen hade
även lagt sig; tjutandet hade upphört, ehuru det
ännu blåste starkt.
– Cross! ropade jag.
– Här är jag, kapten Keene, tätt invid er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
