Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 43. Bob och jag nära att arkebuseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen spion; må ni nu låta skjuta mig. Jag hoppas
min död hämnas av mitt fosterland.
I detta ögonblick framkom en officer, klädd i
sjöuniform och såg noga på mig.
– General Morand, sade han, vad denne officer
säger, är sant; han är verkligen kommendörkapten
Keene, och jag har varit fånge på hans fartyg;
dessutom känner jag lika säkert igen den andre karlen.
– Kapten Vangilt, jag begär icke er
inblandning, svarade generalen.
– Men, general, såsom officer i kejsarens marin
är det min skyldighet att tillkännagiva, det ni
misstagit er, och att denne officer är den person, han
utgiver sig för att vara. Messieurs, fortfor kapten
Vangilt, vändande sig till de officerare, som omgåvo
generalen, jag förklarar eder, att detta är sanning, och
att jag står i största förbindelse hos denna officer för
hans godhet och mänsklighet, under den tid jag var
hans fånge.
– Jag känner nu igen er, mr Vangilt, inföll jag;
och jag tackar er för ert intygande.
– Ni ser, general, att han känner mig till namnet.
Jag måste fordra, att denne engelske officers liv
skonas.
De andra officerarna talade nu med generalen,
som avhörde allt, vad de hade att säga, och svarade
sedan med ett bittert leende:
– Messieurs, det är möjligt, att han är officer,
men i alla fall är han en spion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
