Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 44. I Hamburg hos Vanderwelts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soffan, med Vanderwelts hand i min ena och den
andra tryckande Minnies ej tillbakadragna hand. Jag
berättade dem nu allt som hänt mig, sedan jag sist
skrev till dem, slutande med förlusten av min
fregatt, lord de Verselys död samt min fångenskap
och befrielse.
– Det var således vid försöket att komma och
hälsa på oss, som ni sårades och nära nog blivit
mördad?
– Ja, Minnie; jag hade så mycken längtan att få
träffa er, och kunde icke underlåta att begagna mig
av första tillfälle.
– Gud vare lov, att ni äntligen är här! sade mr
Vanderwelt, och att vi nu hava utsikt till slut på
kriget.
– Ni går väl icke nu mera till sjöss, gör ni det,
Percival? sade Minnie.
– De lära nog icke giva mig något fartyg mera,
Minnie, sedan jag förlorat det, jag sist förde; att
vara olycklig är för dem, som icke hava några
beskyddare, detsamma, som att vara brottslig.
– Det gläder mig, att höra detta; då förblir ni
helt beskedligt i land och kommer att hälsa på oss
ibland.
Som resan förskaffat mig litet feber, och såret
plågade mig, lämnade de mig tidigt i ro; men någon ro
fick jag ej. Minnies bild stod ständigt för mitt öga,
och jag låg och tänkte på henne, tills det dagades.
Saken var, att jag nu för första gången blivit kär,
och det mer än mycket; innan morgonen var jag kär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
