Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 44. I Hamburg hos Vanderwelts - 45. En osanning är stundom ett tveeggat vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppöver öronen. Detta var också ganska förlåtligt,
ty Minnie var lika älskvärd i sitt väsende, som
intagande i sitt yttre, och det förundrar mig alls icke att
av Vanderwelt höra omtalas, att en mängd
aspiranter till hennes hand funnos.
45. EN OSANNING ÄR STUNDOM ETT
TVEEGGAT VAPEN.
Morgonen därpå var jag blek och feberaktig, vilket
de med oro anmärkte. Minnie blev kvar inne
hos mig, och sedan mr Vanderwelt lämnat rummet,
sade hon:
– Så blek ni är, och vad er hand bränner, jag
önskar, doktorn snart vore här.
– Jag kunde icke sova i natt, Minnie; och det
var blott er skull.
– Min skull?
– Ja, er skull; ty tanken på er borttog min sömn;
jag tyckte hela natten, att ni såg på mig, såsom ni
nu gör.
– Minnie rodnade, och jag kysste hennes hand.
Så snart mitt sår blivit förbundet, begärde jag
papper och penna, och skrev till amiralitetet, samt
berättade allt som hänt, sedan jag lämnade Helgoland,
därifrån jag förut hade inrapporterat om fregattens
förlust. Jag anmälde nu, att min blessyr troligen
ännu kom att kvarhålla mig omkring tre veckor, men
att, så snart jag kunde företaga resan skulle jag
återvända till England, för att emottaga amiralitetets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
