Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Skriftvexling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den dagen arbeta som vanligt. Till det minsta trodde
de sig förflyttade till ett folk, som till följe af sin
gudlöshet, stod med ena foten i helvetet. Men vid den
extra förplägning som dem af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen den dagen tilldelades, glömde de sin harm; och
när de sedan efter regements-musikens brusande toner
flögo svänga ikring de inom lägret uppresta majstängerna,
så drömde Sveas raska söner sig tillbaka i fosterjordens
sköte, och hvem vet om ej mer än en af dem, i
minnet återkallade någon kär vän af bygdens anspråkslösa
tärnor.
Pingstdagen i ett herrligt väder vandrade jag genom
vackra löfskogar till den urgamla lilla staden Grimm,
hvars krönika förvarar mången från forntiden fabelaktig
händelse. Ändamålet med min utfart till denna stad var
egentligen att med ett besök öfverraska svåger Ragnar,
som der är inqvarterad. Han var den dagen vid ett
ovanligt dystert lynne, och jag kunde knappast få ett ord af
honom, förrän jag började kasta mig in på politikens
område; då flöto orden ledigt från hans läppar, och hans
åtbörder, särdeles händernas uttrycksfulla rörelser, gåfvo
ännu mera lif åt hans ord. Ragnar är den ypperligaste
typ, som jag känner, för en äkta krigare. Hvad som i
synnerhet väckte min förundran, var den omsorg med
hvilken han undvek att tala om min syster. Huru föga
misstänksam jag af naturen än är, skulle jag, om jag ej
kände honom så väl, lätt kunnat falla på den tanken,
att han ej älskade henne.
I Grimm, en huv ganska obetydlig stad, ådrog sig
ingenting min uppmärksamhet, om ej de i kyrkan
sällsamma dekorationerna. Stadens äldste hade garnerat sina
bänkar med hästskor, söm, saxar, benkläder m. m.
dylikt [1].
Knappast har ett fälttåg haft en högre betydelse än
det innevarande; frågan är af stort omfång, det gäller ej
mer, ej mindre än att fängsla lejonet i Södern, för att
sedermera åt Europa vinna en ärofull och varaktig fred.
De allierade makterna skola troligen segra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
