Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Archiater Hertz och hans hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickorna, samt gingo på skridskor och åkte sin kälke
nästan lika raskt som gossarna [1].
Archiatern och hans hustru voro sjelfva deras lärare
och lärarinna, och i de ämnen i hvilka de saknade
insigter, anlitade de andra sakkunniga personer. Enligt
Hertz’ grundsats borde naturen gifva anvisning i hvilka
grenar barnet skulle undervisas; hvarje anlag som de af
denna moder erhållit borde uppodlas, men ingenting som
ej var oundgängligt läras, hvartill medfödd fallenhet
saknades.
Deras förmögenhet, ehuru i sjelfva verket ganska
betydlig, tillät dem icke, att med sin stora familj och
de utgifter som de i och för densamma ålade sig, samla
några kapitaler, ej heller att till sina skyddslingar lemna
något större arf. Debet och kredit gick jemt ihop; om
några besparingar var aldrig fråga, ehuru man med ögat
riktadt på det stora målet sällan tillät sig någon, för
enskildt räkning, öfverflödig utgift.
Meningen var att i den lilla skolan bereda gossarne
för universitetet eller krigsakademien; efter fullbordade
studier voro de åter välkomna till hemmet, hvarest de
vistades så länge de behagade, och tills något bättre
erbjöds dem; Dahla, lokalen för den lilla
uppfostringsanstalten, hade en romantiskt skön belägenhet vid den s. k.
Hornborga-sjöns löfbekransade stränder.
Midtemot låg det vid foten af Billingen under namn
af Warnhems kloster kända göthiska templet.
Det äldsta af de tio fosterbarnen var Eva M., en
fader- och moderlös liten borgareflicka, som de redan
under sitt vistande i Upsala som eget barn upptagit; hon
motsvarade deras förväntan och flyttade med dem från
den gamla universitetsstaden till det nya hemmet.
Eva M. var, när vår berättelse börjas, i sitt
trettionionde år; hennes utseende var ingenting
anmärkningsvärdt; hon var en god praktisk menniska och hörde till
de lyckliga, lugna stilla naturer, som utan att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
