- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
36

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vid Grosbeeren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

då en egen slags vagn som nyss bortfört sårade soldater,
återkom tom och höll nära dem.

— Håll! — ropade S*** — och Henrik lade
vännen på åkdonet; officerarna gingo bredvid detsamma och
inom en qvart hade man nått byn Ruhlsdorff.

— Hvad skola vi göra af honom? — undrade S.,

— vi få ej rum med honom i vårt tält.

— För pengar måtte väl ett rum i byn finnas att
tillgå! — sade Henrik.

Han gick in i ett hus, klappade på en dorr, då en
hes åldrad# qvinnoröst utropade:

— Ar det en fransman ... gå då dit pepparen vexer!

— Nej, det är en landsman, en Preussare!

En gumma öppnade dörren, — en liten flicka
skälfvande i hvar led, satt hopkrupen på en pall, i ett hörn
af rummet.

— Hvad ni vill ha\ ger jag er, — sade Henrik;

— lemna blott gästfrihet åt en sårad officer, som nyss
stridt för eder och alla sina landsmäns frihet.. .

— Ni är ej Preussare?

— Icke jag men han... — inga betänkligheter!
Han tog upp sin penningpung och lade några groschen i
gummans^hand.

— Är han en af våra ... kunde jag väl göra det
för intet?.., men — hon såg på penningarna — jag
behöfver dera allt.

Nu vände han sig från henne, gick till vagnen, och
utan vidare krus bar han den sjuke in i en kammare
innanför gummans stuga, i netto så stor som en
klostercell. Fönstret utgjordes af en enda ruta, som samma
dag, genom den lilla flickans försorg, fått ett litet lufthål.

En träbänk var enda hvilostället i den lilla
kammaren; sakta nedlade barndomsvännen, Osbahr på densamma,
sedan K. först öfver bänken utbredt hans öfverrock.

— Skaffa läkare på minuten! — ropade han till
denne.

— S*** har redan gått för att hemta doktor.

Nu uppslog Max Osbahr sina sköna azurfärgade ögon.
Henrik igenkände det i dem svärmiska uttrycket!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free