- Project Runeberg -  Perlbandet eller Scener i Tyskland och Sverige under 1813 års fälttåg /
38

(1854) [MARC] Author: Ulrika Sofia von Strussenfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vid Grosbeeren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

olrefliga kammaren bestod sig. Henriks sinne var upptaget
af en mängd olikartade känslor; hans tankar flögo öfver
hafvet till hemmet.

— O om J vissten hvar jag i detta ögonblick sutte!

— tänkte han.

Den sjuke talade under den oroliga sömnen, men
ännu hade ej Henrik kunnat urskilja något enda redigt
ord bland dem som då och då halkade öfver hans läppar.

Slutligen sade han: — Ursula!

Nu hördes några lätta slag på porten till huset.

Gumman som var i stugan utanför, steg upp, och
Henrik hörde henne med sin skrofliga röst begära nattro.

— Är del här, — frågade en kraftfull manlig röst,

— som en i Preussiska hären blesserad officer funnit
härberge?

— Ja, men med honom är ingen nöd; han har
en sora vakar öfver sig så troget som draken rufvar på
skatten.

— Jag vill in!

— Hvem är han?

— General Bulow som frälsat Grosbeeren! — sade
med en viss stolthet generalen.

Nu öppnades genast porten; gumman tände ett ljus,
och införde den vördnadsvärde krigaren i det lilla
oansenliga rummet.

Henrik steg genast upp, och med lifligt intresse
betraktade han Grossbeerens räddare.

— Ni är svensk, och en vän och landsman till den
sårade?

— Ja, herr general, en lycklig händelse, en
Försynens skickelse, lät mig finna honom på stridsplatsen!

— Jag förmodar att ni kallat läkare.

— Ja, bataljonsläkaren, en skicklig ung man, vid det
regemente jag tjenar, — han återkommer i dagningen.

— Löjtnant Osbahr har utmärkt sig på det mest
lysande sätt, och hvad jag kan göra för honom, skall icke
försummas. Lefver hans mor?

— Jag har ej hört af Osbahr på tvänne år, förrän
jag nu i denna ställning såg honom ligga öfvergifven bland
de på valplatsen blesserade och döda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:03:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/perlbandet/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free