Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vid Grosbeeren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han sofver, tror jag?
— Mycket oroligt.. .
— Ni måste snart marschera härifrån med den armée
som ni tillhör, och man kan ej lemna honom här, ej
heller transportera honom, hvarken med er eller vår
armée. — Jag har redan förfogat anstalt det en beqväm
vagn af mina, kommer för att afhemta honom till Berlin,
der min hustru, en förträfflig sjukvårderska, hvilken mänga
gånger skött sin blesserade man, skall lemna honom all
den omsorg han behöfver. Har han någon moder eller
syster i lifvet, skall, så vida hon ej är för långt borta,
bud genast henne tillsändas.
Djupt bugande sig, yttrade Nordensvärd i några få
hjertliga ord sin tacksamhet, dä hjelten stillatigande tryckte
hans hand.
— På några limmar, medan edra landsmän ännu
ligga qvar här, kan väl permission beviljas er, för att
föra er vän till Berlin.
Osbahr vaknade, och tycktes redig ehuru synbart
svag. Med stirrande ögon betraktade han Henrik, men
general Billow igenkände han genast.
— Herr general ... generalen här . . . hur
tillskyndas mig denna ära? — sade han med aftynande röst.
— Unge man, en större ära har ni genom ert
hjeltemodiga förhållande i dag förvärfvat er!
— Jag tycker att jag är vaken ... att jag är redig
. . . men jag är visst under inflytandet af en synvilla ...
— Hvarföre tror ni det? — frågade generalen.
— Jag ser en person . .. som ej . . . kan vara här!
— Ni ser en vän, en landsman! .. . Löjtnant Nor
.. . Nor... — Nordensvärd! — sade med klar och
tydlig röst, Henrik!
— Ja, jag känner igen . . rösten ... del är då
ingen villa . . . Henrik . .. min barndomsvän ... det är du!
— Ja, Max, det är jag, — och lutande sig öfver
den sjuke, — tillade han, — du hvarken drömmer eller
ser några andesyner!
Generalen drog sig några steg tillbaka, i det han
med rörelse betraktade de unga krigarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
