Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. En morgonstund på Dahla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Med sin klara lifliga vackra blick såg hon hastigt
upp, ulropande med glad förvåning:
— Max, vår broder!
— Ja, Max, men sårad pä slagfältet . .. kanske är
han redan död . ..
En tår sipprade i gummans ögonvrå, och man såg
hennes bemödande att nedsvälja densamma.
Eva redan klädd, i begrepp att lemna det lilla
rummet, vände sig om och sade, faslän icke med sin vanliga
lugna mine: — Huru skola vi få honom hit till oss?
<— Hit till oss! — upprepade fru Althea. — Huru
du talar!
— Jag begriper väl alt han ej nu kan komma hit,
mec när han blir frisk : . .
— Stanna Eva och hör hvad Henrik skrifver!
Fru Althea började högt föreläsa brefvet. — Vi
förbigå det första deraf, hvars innehåll, vi genom de
skildrade tilldragelserna redan känna, och meddela följande:
"Som svenska trupperna lills den 26 Augusti,
klockan 2 pä morgonen uppehöllo sig vid Riihlsdorf, nära
Grossbeeren, var de mig tillätit att från den 24 Augusti
tills den 25 klockan 6 pä aftonen, stanna hos min
återfunne vän och broder. — Redan Tisdags afton den 24,
hade han ej styrka att längre än blott några minuter i
sänder (som hela förslå dygnet var förhållandet)
sammanhålla sina tankar. .. Han var då fullkomligt redig,
och uppfattade klart och tydligt så väl det förflutna som
det närvarande. Af det förra förnam jag följande: —
att hans mor sedan afflyttningen från Hanover, fortfarande
till sin död bott i Berlin, hvarest hon för några månader
sedan aflidit; att hans enda syster nu befann sig hos hans
morbrors enka i staden Juterbock, samt att systrens öde
utgjorde hans största bekymmer. Han tycktes ej gilla
den qvinna, hos hvilken hon bodde, samt fruktade att
hennes beroende af moslren ej var nyttigt för hennes
moraliska sjelfbestånd. Det var med förvåning han af
mig hörde att vi ej under de senare tvänne åren fått
en rad af honom; af några ord som mot hans vilja
undföllo honom, förstod jag att han misstänkte det hans mor
på något sätt undanhållit våra ömsesidiga bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
