Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. En morgonstund på Dahla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Det var i sanning rörande att se den glädje som
uttalade sig i hans ansigte och hela väsende; han ville ej
släppa min hand, men att trycka den i sin egde han ej
styrka; han frågade mig flera gångar ^om jag var säker
att han ännu var älskad af sina föräldrar och syskon —
inga nya intryck, — fortfor han, — ha kunnat utplåna
dem jag i min barndom och första ynglingaålder
mottagit"; jag kan ej beskrifva huru smärisamt det var all
lemna hans sjukbädd, helst som utgången, enligt en af
Berlins skickligaste läkares utsago, är högst oviss.
Den gode, renhjertade, knappt tjugutreårige ynglingen
motser döden med ett förtröstansfullt lugn; han bad eder
genom mig, älskade föräldrar, all J. om han dör, ville
taga hans sysler till eder som egei barn, och jag vågade
i ert namn gifva honom delta löfte, och jag beder eder
ej en gång förlåta min djerfhet.
Han är i generalen grefve Bulows hus, der han
åtnjuter den sorgfälligaste och ömmasle värd; grefvinnan,
som med särdeles värma omfattar sitt förtryckta
fäderneslands sak, tyckes lifligt intressera sig för den unga
mannen, som så hjeltemodigt utmärkt sig.
Efter krigets slut, om ej förr, måste vi, antingen
vår Max lefver eller dör, tänka pá något medel att få den
unga flickan öfver till Sverige.
Det är under marchen mellan städerna Saarmund och
Belitz som jag, under del vi rasta, skrifver detta bref till
eder: vi äro i närheten af byn Rietz, och jag eger just
nu tillfälle att se huru kosackerna, detta krigiska
nomadfolk, anrätta sina måltider. När vi dit anlände, suto de
flesta redan vid kokgroparna, under det att några lågo
helt sorglösa på lägerhalmen. Men knappast hade en
rysk adjutant ridit från ena flygeln till den andra och
tillsagt om uppbrott, förrän ryssarne voro uppställde på
linien, färdiga till afmarsch. Det är förvånande se huru
hastig denna nation är i sina rörelser, och hvilken
förträfflig disciplin som råder ibland dem.
Kosackernas hästar äro små, starka och ihärdiga,
äfven under den hastigaste marsch. De urskilja sina
herrars hvissling från alla andras.
Det var vackert att se de Jmhet, med hvilken vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
