Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. En morgonstund på Dahla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4?
af medelålder och ålderdom; den senare hade redan
tecknat sina märken i det blekgula ansigtet; veck och
skrynklor gingo i zigzaek öfver hennes afmagrade anlete, dragen
voro skarpa, blicken sträng, men öppen och ärlig; hennes
drägt, ehuru tarflig, var utmärkt genom sin snygghet och
ordentlighet, och uti sin brunrandiga yllekjol, sin blå
vadmalströja, sin uppfärgade, gredelina sidenbindmössa och
hvita, stärkta stycke, såg hon mera klädd ut än mången
förnäm, till högtid parerad dam.
Denna qvinna var husets gamla trettiåriga tjenarinna,
Benedikta Enbom. Benedikta var, oaktadt sina femtisju
år, rask som om hon varit tretti, och skulle som
fintvät-terska pä kungliga slottet tagit sig särdeles väl ut; hon
var på Dahla ett slags faktotum; af hvad som till
hushåll hörer, var ej något, som hon ej både theoretice
och praktice förstod och kunde; det var icke utan, att
hon hade, som man säger, blifvit något gammal i
gården, och på grund deraf tagit sig vissa friheter, som man
lät passera. Man visste att gediget guld låg på djupet af
hennes hjerta, att om hon kunnat förvandla allt hvad
hennes husbondfolk egde i de ädlaste metaller, hade hon
det gjort, samt art hon varit färdig, att om det gällt,
offra lifvet för dem alla, och på den räkningen öfversåg
man med hennes stundom vresiga lynne och icke alltid
valda ord.
Beoedikta helsade sitt "God morgon, herrskap!" och
intog utan krus den tomma stolen vid dörren.
— Jag skall helsa dig från Henrik! — sade
archiatern.
Det var märkligt att se, huru vid blotta ljudet af
detta namn, det stränga anletsuttrycket förvandlades;
munnen log nästan vackert, och blicken blef i en hast mild,
ljus och strålande.
— Du kan behöfva dig en kopp kaffe, som varit så
tidigt uppe, — sade Eva, hällande i en kopp, med
hvilken hon gick bort till trotjenarinnan.
— Då behöfver jag bättre få veta huru det är med
min gullgosse! — Så hade hon från hans barndom
kallat Henrik.
— Det ena förbjuder icke det andra, — menade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
