Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Familjen i Prestgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
trädgårdsskötsel, ympade och okulerade han med bättre
framgång sina träd, än han undervisade sina
nattvardsbarn.
Han var en städad och angenäm umgängesmenniska,
och utan att bestämdt bära kappan på båda axlar, förstod
han att lämpa sig efter dem, med hvilka han umgicks.
Faslän en vis och förståndig man hade han dock begått
ett misstag; han hade som en några femtiårs enkling gift
sig med ett trettiårigt vackert fruntimmer, fröken
Appo-lonia **, och hade han redan sedan tvenne år insett att
en boja kedjat sig kring hans fot.
Prostinnan Appolonia var ett i sitt slag
anmärkningsvärdt fruntimmer, sora, när vi göra hennes bekantskap,
sett sina trettiofyra år, och var således fyra och tjugu år
yngre än sin man; hon egde en smärt och ungdomlig
växt och ett, oaktadt det röda håret, temligen vackert,
eller rättare, grannt ansigte; hon var röd och hvit, som
bär och mjölk, hade stora, blå, lifliga ögon, tvänne friska,
hvita tandrader mellan röda, svällande läppar, och egde
hon i särdeles hög grad hvad. man kallar "karltycke."
Hon var dotter af en afskedad militär, hvars bortskämda
barn och afgud hon varit. Den gamle kaptenen
tillhörde antalet af de många, som genom slarf och
misshushållning förslösa sin förmögenhet; efter hans död befann
sig Appolonia som en tjugunioårig fattig fröken utan ap*
parenser att få bortbyta denna titel mot en apnan; som
ung hade hon valt bland "väpplingen" och tyckte hon sig
stanna bland "starren", när hon gaf prosten P., som,
bländad af hennes rosiga ansigte, begärde henne till sin
andra hustru, sitt ja; heldre än att sora en gammal mö
på öfverblifna kartan tjena i andras hus,
underkastade hon sig det tunga öde att som prest fru framlefva sina
öfriga dagar.
I en dyr och beryktad pension i Stockholm, hade
fröken Appolonia erhållit sin uppfostran. Från sitt sjette
till sitt adertonde år tog hon lektioner och hade
studerat fyra lefvande språk. Hon läste Tassos arbeten på
italienska, utan att hafva något klart begrepp om Tassos
lefnadsöden. Till en stark röst, som egde mycken
konstfärdighet, men intet behag, ackompagnerade hon sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
