Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Familjen i Prestgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
— Jo, det är annorlunda, — svarade Ursula lika
lugnt som förut.
Gabriel såg sällan den han tilltalade öppet i ansigtet;
hans blick var nedsänkt, men den som vid hennes svar
kunnat skåda in i densamjcna hade häpnat vid det vilda
uttrycket i hans ögon.
— Henrik är min broder! — sade hon utan någon
förändring hvarken i röst eller mine.
— Du måste återtaga dina ord! — sade han med
vekare lon.
— Nej, Gabriel, jag kan icke skrymta ... i dig ser
jag en lekkamrat från min barndom, hvars välgång alltid
skall utgöra en af mina hjertliga önskningar; men.
förlåt min upprigtighet, du är ej sådan, all jag skulle kunna
ega en systerlig ömhet för dig.
tian darrade omärkligt, bet sig i läppen, under det
att alla afgrundens makter hade liksom satt möte i hans
själ. Han egde ej förmåga att framföra ett ord.
— Gabriel, — hon räckte honom handen, — jag
vill hvarken göra dig eller någon annan varelse ledsen . . .
likna din bror, och jag vill också blifva din syster!
Hon lemnade honom skyndsamt och hann det lilla
vindsrummet, der hon egde sitt fridlysta herberge.
— Jag dåre, som skulle lemna henne brefvet. . .
huru lätt hade jag ej kunnat förstöra det? . . . men
gubben och Henrik hade väl då rifvit upp himmel och jord
... det hade ej kunnat fördöljas för någondera! . ..
blott för att få se henne ett ögonblick . . . åtog jag mig
att blifva postiljon.
Så ungefär lydde hans monolog, då prostinnan
öppnade dörren till väfrummet; men vid anblicken af Gabriel
tog hon ett par steg. tillbaka.
— Kors i Herrans frid — (i parenthes sagdt hade
prostinnan den vanan, att skiftesvis föra Guds och en
annan makts namn på tungan) — är notarien här!...
hvar är Ursula?... jag hörde alt väfstolen, bäst det var,
tystnade.
— Ursäkta mig, fru prostinna. . .
— Notarien är mycket välkommen, men var god
slig in i förmaket!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
